Läsningstext (ur bedömningsunderlaget "Inget trams", Jan Guillou):
1
En morgon när jag var fjorton år kände jag inte igen mitt ansikte.
Tidigare hade det varit ganska gulligt. Min hy hade varit rosig och slät,
näsan liten och fin, och det ljusa håret hade hängt och slängt i min
panna när det blåste.
Det ansiktet tyckte jag verkligen om.
Det nya däremot var avlångt. Det hade mörkt liksom lockigt hår
och näsan såg inte heller klok ut. Längst fram satt en stor röd knöl som
ömmade när jag klämde på den. Det var mitt livs första finne. Och
kring munnen och i pannan var redan flera på gång. Hela jag hade med
ens blivit vulkanisk.
Intill dess hade jag varit enfaldig och lycklig. Jag hade inte haft tid att
tänka. Jag hade varit fullt upptagen med att klättra i träd, att cykla som
en dåre i alla nedförsbackar och skaffa mig skrubbsår där jag kom åt.
Men nu blev allt annorlunda.
Jag slutade skratta och började tänka. På teckningslektionerna ritade
jag inga fler roliga gubbar med tusch. Jag gjorde dystra, kubistiska bilder
av träd och nakna kvinnor med stora munnar som fick min tecknings
lärare att titta på mig på ett nytt sätt. Mina favoritfärger blev grått och
brutet brunt.
På kvällarna höll jag mig hemma och läste tjocka, svåra böcker som
passade till mitt nya utseende. Eller också tog jag timslånga promenader
medan löven blev gulare och rödare under gatljusen och så småningom
dalade ner framför fötterna. Jag lade mig till med en svårtydbar hand-
stil och förälskade mig häftigt i ett rödhårigt bokhandelsbiträde
i Bandhagen. Hon hade ett hest skratt och visade mig vägen till
litteraturen med sina rödlackerade naglar.
Det var den hösten som den stor…
[Full text i PDF.]
Vanliga missförstånd bland elever
Elever fokuserar på finne/plotdetaljer och missar temat om identitet och tonårsliv.
Varför denna uppgift är viktig
Skönlitterär läsning med personligt perspektiv – central del av svenska åk 9.